Man kan inte lagstifta mot falska nyheter

Frankrikes president Emmanuel Macron vill lagstifta mot falska nyheter och skall lägga fram ett förslag inom kort.

Men vad är falska nyheter? Vem avgör?

Den liberala demokratin bygger på åsiktsfrihet och att alla får säga vad man tycker.

När Miljöpartiet i valrörelsen 2014 hävdade att med dem vid makten skulle svensk flyktingpolitik inte bli mindre generös. Var det en falsk nyhet? Borde Gustav Fridolin anhållas?

Jag har sett reportrar som inte riktigt behärskat ämnet skriva artiklar som inte stämmer. Är det falska nyheter? Hur skall de straffas?

Jag har som politiker fått information som sedan inte visat sig stämma men som jag gick ut med. Var det en falsk nyhet jag borde ha straffats för?

I en liberal öppen demokrati måste alla ta ansvar för att vi har ett öppet debattklimat, att alla åsikter kommer fram.'

Det kräver fria oberoende medier men också att de som driver sociala medier tar sitt ansvar.

Kanske skulle Facebook med flera kräva att man skulle använda mobilt bank-id eller annan identifikation för att öppna ett konto?

Och vara klara över vem som står bakom annonser som finns på dessa medier.

När vi börjar bedöma nyheter som sanna och falska, och blir åsiktsmässiga smakpoliser, naggar vi demokratin i kanten.

Idag finns både möjlighet att anmäla tidningar och medier till pressombudsmannen och granskningsnämnden. Kanske sociala medier skall ha en ansvarig utgivare som kan stå till svars för publiceringar? Man kan också stämma för förtal.

Att granska, bedöma inlägg som falska eller sanna, är första steget mot inskränkande av yttrandefriheten. För många kommer tveka att skriva obekväma sanningar som riskeras att stämplas som falska nyheter.

Givetvis skall man ta de ökade antalet falska nyheter på allvar. Men lösningen är aldrig att inskränka yttrandefriheten. Förbud löser sällan problem,